SVERIGE OCH NATIONALSOCIALISMEN

Svenskar är egentligen övervintrade nazister. Detta faktum är roten till många problem i dagens samhälle.

Det kan handla t.ex. om nynazismens popularitet hos den unga generationen, vardagsrasism (xenofobi?) hos majoriteten av infödingarna (som är ett tabu att ens nämna), den överlägsna övertygelsen att vi är bäst och har ordnat det bäst (trots alla fakta som talar om motsatsen), ja, alla svenskar vet innerst inne vad jag talar om, om de för en stund lägger av med sitt inövade hyckleri och sin politiska feghet.

Sverige är ett av få länder som aldrig har gjort upp med sitt national-socialistiska förflutna, i sällskap med t.ex. Östtyskland, Slovakien, Ungern, Rumänien, etc. I dessa länder ersattes den nazistiska diktaturen direkt med en ditto kommunistisk, vilket är samma sak. National-socialister slank smidigt och tyst in i den kommunistiska apparaten. Någon uppgörelse eller jakt på nazi-förbrytare förekom aldrig. Andra länder, som var öppet nazistiska och besegrades av demokratiska länder, tvingades att göra upp med sitt politiska förflutna. Det var i dessa länder som nazi-förbrytarna straffades och nazismen fördömdes. Dock icke i kameleonten Sverige.

I Sverige har tvärtom de national-socialistiska ideerna, smaksatta med marx-leninistiska ingredienser (senare kryddade även med maoistiska), utvecklats obemärkt vidare till ett slags nationell-socialistisk röra, alltså från folkvagn till folkhemmet, från rasbiologi till chauvinistisk uppblåshet etc. (Observera att Hitler var på sin tid lika omtyckt som Palme!).

Den unga generationen i Sverige har inte fått några tydliga och starka fördömande signaler om t.ex. det ekonomiska och politiska samarbetet med Nazityskland, utlämnandet av tyska desertörer, massmediacensuren, avvisandet av judar, avväpnandet av polska ubåtar, den grymma behandlingen av polska flyktingar och överlevande efter kriget (läs Andrzej Nils Ugglas ”I nordlig hamn”!), fallet Wallenberg, etc.

Listan är lång, tyvärr. Försöket att fem i tolv rädda reputationen med ett par vita bussar duger inte. Detta är förklaringen, varför de unga så lätt faller för s.k. nynazism. Det är kanske också en förklaring, varför den ”svenska modellen” så segt fortlever i Sverige och driver landet i moraliskt och ekonomiskt fördärv. Ty hittills har alla typer av socialism misslyckats. Så kommer även den svenska att göra. Hitlers socialism skilde sig inte nämnvärt från dagens svenska. Hitler försökte uppnå en sammansmältning av de nationella och socialistiska synpunkterna. Hitlers socialism vilade på den privata äganderättens grund och krävde i praktiken varken socialisering eller genomgripande förmögenhetsfördelning (blandekonomi?).

Socialisering av produktionsmedlen var inte ovillkorlig, utan närmast endast en effektiv statskontroll över näringslivet, särslilt i syfte att förhindra spekulation.

Devisen var ”Allmänt väl går före enskilt”. Statsmakten har därmed rätt till hur långtgående ingripanden i näringslivet och privatlivet som helst. Känns det bekant?

Jag har alltid undrat, varför betecknas national-socialism som ultra-höger? De borde snarare vara ultra-vänster.

Vi avslutar med ett citat:
”I grund och botten är nationalsocialism och marxism samma sak. Jag är inte bara marxismens besegrare, utan även den som förverkligar marxismen” – Adolf Hitler.

J.F.D. 08.04.2006

KRAVALLER I TURKIET,
KGB, PKK, PALME

Bakgrunden till de nya kravallerna i Turkiet i synnerhet och till "motsättningarna" mellan Kurder och den turkiska regeringen i allmänhet, är en helt annan än de svenska massmedia informerar (eller informerar inte) om.

Grundaren av den Turkiska republiken, Kemal Ataturk, enade och sekulariserade Turkiet, dock utan att lösa de inre lokal-nationalistiska problemen. Där var han inte ensam, Irland, Spanien, Frankrike och många andra länder har samma problem.

Faktum kvarstår dock att Turkiet blev en modern stat som under det kalla kriget var det mest pålitliga landet i kampen mot Sovjets imperialism.

Under samma tid, när västländerna var smittade med kommunistiska och maoistiska irrläror och skakades av pro-sovjetiska studentkravaller, var Turkiet en stabil och orubblig motståndare vid Europas östra gräns mot den Sovjetiska ondskans rike.

Enligt sina destabiliseringsrutiner, använda i hela världen, utbildade KGB kamrat Abdullah Öcalan till updraget att starta en beväpnad anti-turkisk kamp med utnyttjandet av underblåsandet av nationalistiska strömningar med målet att destabilisera Turkiet. Öcalan sattes ut i av Kurder bebodda området. Det första han gjorde var att grunda Kurdistans Kommunist Parti (PKK). Sedan startade han ett långt och blodigt krig, där han bland annat använde sig av terror även mot sin egen befolkning.

De som var inte villiga att stödja hans sak - den kurdiska kommunismen - var mål för utpressning, skrämmdes, kidnappades eller mördades. De kurdiska terroristerna bekämpades av den turkiska reguljära armen och det ledde till att Öcalan infångades. Med Sovjets fall har också stödet till terrorister minskat (?). Det finns dock rester av kommunistiska terrorister i bergen, som fortsätter sina illgärningar.

Stödet till dessa från KGB har kanske minskat, men de får fortfarande stöd (medvetet eller av okunnighet) av medier, i synnerhet de svenska.

Det är symptomatiskt att svenska medier översätter "PKK" konsekvent som "Kurdiskt Arbetarparti" och inte "Kurdiska Kommunist Partiet".

Vidare säger man inte rent ut att de turkiska förband inte kämpade i Kurdistans bergområden mot Kurder, utan mot den sovjetiska bolsjevismen.

Varför undrar och frågar jag?

Med tanke på det faktum att ett stort antal kurdiska PKK-terrorister har fått asyl i Sverige, kan vi vänta kravaller även här i Sverige. PKK-medlemmar har alltid varit mycket aktiva.

Kanske var PKK spåret inte ett falskt spår, utan det rätta.
Det var KGB genom PKK som låg bakom mordet av Palme. Säkerligen låg de även bakom Kennedymordet. Sök i KGB´s arkiv! Palme, liksom Kennedy, kunde ha varit för mycket för Sovjet, de passade inte in i bilden av en "reaktionär och råkapitalistisk fiende", som Sovjet behövde för den inhemska propagan. Och sättet var karekaretistiskt för Sovjetimperiet. Mafianska avrättningar av politiska motståndare användes rutinmässigt.

Ondskans rike, KGB-Ryssland, och dess imperialistiska ambitioner finns kvar, oavsett massmediernas ovilja att rapportera om det. Något för Väst att fundera över, när Iran är avklarat?

J.F.D. 21.03.2006